Kinas kejsare
Kinas kejsare avser de kinesiska regenter som innehaft titeln "kejsare" (皇帝). Titeln skapades av Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi (r. &#;–&#;) som kombinerade orden "皇" (huáng) och "帝" (dì). Båda dessa ord betyder med dagens språkbruk var för sig också "kejsare"[1][2] men i det antika Kina betydde "皇" "allhärskare" och "帝" associeras med de mytologiska första härskarna Tre härskare och fem kejsare.[3] Den sista kejsaren av Kina brukar tillskrivas Puyi som regerade fram till , även om Yuan Shikai gjorde ett kortvarig försök att återinföra titeln några månader kring årsskiftet /[4]
Sammanlagt har det i Kina funnits [5] regenter som innehaft titeln kejsare. Då även inräknat mindre stater inom det området som idag är Kina. Endast en kvinnlig monark återfinns i regentlängden: Wu Zetian. Betydligt fler kvinnor har dock regerat som regenter snarare än som monarker, som exempelvis Änkekejsarinnan Lü och Änkekejsarinnan Cixi.
Kejsartiteln har som regel ärvts från far till son eller från bror till bror inom en dynasti.
Urval av betydelsefulla kejsare
- Qin Shi Huangdi (r. &#;–&#;), Qindynastin. Den första kejsa
Kinas första kejsare och Qindynastin ( )
Qindynastin, som varade i bara 15 år, förändrade Kina för alltid. Kejsar Qin Shi Huangdi enade landet efter lång tid av krig och införde en stark centralmakt. Han bestämde att alla skulle använda samma skriftspråk och samma mynt, och byggde vägar och annan infrastruktur. Trots framstegen blev dynastin kortvarig, delvis för att landets resurser tömdes och att styret var för hårt. Efter kejsarens död följde ett uppror varefter dynastin föll samman. Men grunden för det kinesiska kejsardömet var nu lagd.
Bild:
Under Qin Shi Huangdis tid utökades den "Långa muren" kraftigt. Idag finns dock inte mycket kvar från det ursprungliga murbygget. Muren har genom århundradena förbättrats och byggts till i omgångar, under flera olika dynastier. Kinesiska muren som vi ser den idag, tillkom till största delen under Mingdynastin ().
Kina enas under Qin Shi Huangdi
Kungen av Qin ( ) enade Kina efter de stridande staternas period och blev dess förste kejsare, Qin Shi Huangdi ( ). Han passade också på att utvidga landet till territorier som aldrig tidigare tillhört det kinesiska kärnområdet, framför allt områden långt söder om Långa floden (Ya
Kinas historia
Kinashistoria är över 3&#; år lång då de äldsta skriftliga källorna är från talet [1]
De första spåren av en jordbruksbaserad kultur (Yangshaokulturen) dateras till cirka Runt hade man gått över till bronsålder där framförallt Sanxingduikulturen och Longshankulturen bör nämnas. Dessa kulturer var hövdingastyrda stamsamhällen, och det var tidigast någon gång runt som det första kungadömet upprättades i form av Xiadynastin, en mytologisk dynasti vars existens inte är vetenskapligt bevisad.
Shangdynastin (cirka – ) var tills relativt nyligen även den ansedd som rent mytisk tills en av dess huvudstäder grävdes ut och man fann ett arkiv, varvid uppgifter i senare skriftliga källor kunde bekräftas. Shangdynastins härskare var på många sätt lik de egyptiska faraonerna; han sågs som en levande gud som var absolut härskare över både världsliga och andliga frågor.
Efter Shangdynastins fall upprättades nastin, det första fullt utvecklade feodalsystemet i Kinas historia. I och med Zhou infördes begreppet "Himlens mandat" (天命 tīanmìng) som det som legitimerade den härskande monarkens styre. Härskaren var inte längre en gud i sig själv, som under Shang, utan som e
Kejsardömet Kina (–)
Kejsardömet Kina (中華帝國; Zhōnghuá dìguó)[1] var ett kortlivat kejsardöme under ett försök av president Yuan Shikai att åter göra Kina till kejsardöme.
Under en representativ församlings 20 november röstades enhälligt Yuan Shikai fram som kejsare av det Kinesiska imperiet, och han svor eden som kejsare 12 december i Himmelens tempel samma år. Han antog periodnamnet Hongxian.[2][4]
En vecka efter att Yuan Shikai utropat sig som kejsare förklarade sig provinsen Yunnan självständigt. Yuan Shikai skickade en arme för att slå ner rebellerna, men blev besegrad i Sichuan. I början av förklarade sig även Guizhou, Guangxi, Guangdong, Shandong, Hunan, Shanxi, Jiangxi och Jiangsu sin självständighet och erkände inte den nya kejsaren som sin regent. På grund av den stora pressen från befolkningen abdikerade Yuan Shikai 22 mars [3][5][4]
Referenser
Noter
Tryckta källor
.