som länkar och spänne
och stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira och svagtgyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strimmor, dem ett norrsken i kvällrymden sår.
din väg var så enslig,
och blygtförnäm och skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa och sväva,
och stjärnor de bära om håren till spång.
men frusen, besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen att bölja
med frigjort behag i var linjevåg.
och blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällhimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran och skumt för en blick som vår.
det slocknade suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en sångmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek
by Gustaf Fröding ( - )
Det borde varit stjärnor
Language: Swedish (Svenska)
Stänk och flikar
Stänk och flikar är en diktsamling av Gustaf Fröding, utgiven [1] Hans förläggare Albert Bonnier var tveksam till en av dikterna, En morgondröm, och bad Fröding att överväga att stryka dikten.
Dikter
Bohemiska vers
- Nyköpings gästabud
- Flickan i ögat
- Men
- Fredlös
- Uppsalaflicka
- Lycklandsresan
- Torborg
Hemvers och vardagsvers
Två glädjedikter
Ur Kung Eriks visor
- En visa om när jag var lustig med Welam Welamsson på Upsalahus och ärkebiskop Lars och doktor Bengt voro utanför och väntade
- En visa om mig och narren Herkules
- En visa till Karin när hon hade dansat
- En visa till Karin ur fängelset
Drömvers
- Si drömmaren kommer där
- Prins Aladin av Lampan
- Det borde varit stjärnor
- En strandvisa
- I Daphne
- Herran steg över Korasan
- Drömmar i Hades
- Sagan om Gral
- Aningar
- En flik av framtiden
Referenser
Externa länkar
Det borde varit stjärnor
Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne
som länkar och spänne
och stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira och svagtgyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strömmar, dem ett norrsken i kvällsrymden sår.
Din fot var späd och liten, din vrist var fin och spenslig,
din väg var så enslig,
och blygtförnäm och skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa och sväva,
och stjärnor de bära om hären till spång.
I skimret om din panna var sorgen och musiken,
men frusen och besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen och bölja
med frigjort behag i var linjevåg.
Ditt huvud höll du lutat som säven för vinden,
och blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällshimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran och skumt för en blick som vår.
Och alltid jag förnam det förpinade ljuset,
det slocknande suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en ungmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek bland de starka med vittvälvt bröst.
Jag tänkte: "Du är rik i a
.